Autsarve Kooperativa handelsförening
Austsarve Kooperativa handelsförening;
På högra sidan fanns röd träbyggnad med gaveln åt vägen, det var Kooperativa affären, byggd 1909. Den flyttades senare och en stor ny affär byggdes 1929-30 på samma ställe, med bostad till föreståndaren på övre våningen.
Olov Larsson var föreståndare för kooperativen till 1914, då han blev inkallad och förlagd till Tingstäde. Som ersättare anställdes Ingeborg Johansson från granngården Autsarve och senare Arvid Andersson från Gerte. På 20-talet var det Artur Eklund Etelhem, Axel Pettersson Hemse och från 1928 Valter Österberg från Roma som förut varit anställd som biträde vid Duses på Hemse.
Har läst i gamla papper att på årsmötet 1912 beslöts det att affären skulle vara öppen från kl. 8 fm. till kl. 8 em. sept-april och från kl. 7 fm. till kl. ½ 9 em. maj-aug. Den var inte öppen så länge på 20-talet.
Koopen, som affären kallades, var en vanlig lanthandel där allt skulle finnas bl.a. matvaror, tyger, skodon, porslin, redskap o.s.v. 1929 fick den nya affären telefon ned nr. 11. Då hade Åke Karlsson börjat som biträde och han arbetade där i många år.
Wera Johansson 2008
________________________________________________
Affärsverksamheten pågick fram till 1997. Simon och Gunvor Aldmo var föreståndare i föreningen under lång tid, från 1960-talet fram till början av 1990-talet då de efterträddes av Hasse och Monica Hedström. Autsarve Kooperativa handelsförening lades ner 1993 och Hasse och Monica drev butiken de sista fyra åren i privat ägo. Konsumaffären vid Autsarve var en av de första i landet (om inte den första) med att ha bankservice i butiken s.k. ”Bank u mat”.
_______________________________________________
Minnen från arbete i lanthandel
Mycket har förändrats under de senaste 60 åren. I början av oktober 1939 fick jag plats i Autsarve Kooperativa Handelsförbund, alltså i — Ronekoopen.
Att arbeta i en lanthandel var helt annorlunda än i dagens snabbköp. Där arbetade chefen, tre expediter och en man i magasinet. Affären hölls öppen måndag lördag från kl 8 på morgonen till 19.00 på kvällen, men på vintern till kl 18.00 och efter stängningsdags var det alltid en del efterarbeten. Kunderna kom antingen med hästskjuts eller med cykel om vägarna var farbara, annars var folk vana att gå. De hade i regel en färdigskriven nota som man fick skriva på priset allt eftersom varorna plockades fram på disken, men somliga var så blyga att visa sin handstil, att man inte fick se på deras nota. De begärde då en sak i taget, och man fick springa omkring och hämta, kanske på samma ställe flera gånger. Vi hade ju varor i affären, packhuset, källare och vind. Nästan allt var i lösvikt, strö och bitsocker, mjöl, gryn, såpa, sill, sirap, kryddor, jäst, snus, och det skulle vägas och paketeras. Tobak och tvättmedel var i paket och några sorters kaffe. Några korvsorter fick vi med bil en gång i veckan, och färskt bröd sålde vi inte. Men sen fanns det allt annat i en lanthandel, t.ex. en hel vägg var fylld med alla sorters tyger, gardiner och garner, samt skor och strumpor. Och så fanns det sortering av glas och porslin, leksaker, korkmattor, tapeter och färger. Ute i bodarna och magasinet fanns järnvaror, spik, redskap, kraftfoder, utsäde och gödning. Fotogen, karbid och bensin såldes också, så det var mycket för ett affärsbiträde att hålla reda på. När notan var expedierad så skulle, hur lång den än var, räknas ihop vid disken medan folk stod omkring och pratade. Rätt räknat måste det vara, annars kom kunden och klagade en annan gång. Räknemaskiner och räknedosor fanns inte. När världskriget började september 1939 kom snart ransoneringarna. På mjöl och bröd höll det på till 1948, och på bl.a. smör, fläsk, kött och socker till 1949. Kaffe var fritt ett tag, men 1950-51 var det åter ransonerat. På lördagskvällarna fick man höra efter i radion vilka kuponger som skulle gälla i veckan. För varorna var bestämt visst kupongvärde med olika giltighetstid. Alla kuponger vi klippte, skulle på ledig tid klistras upp på kartong och sedan redovisas för att affären skulle få nya varor. Det var mycket krångel och extraarbete. Roneborna hade rätt mycket höns, de kom och sålde äggen till affären i 5 eller 10 tjogs trälådor och i korgar som vi fick väga och tömma. Sen kom en lastbil en gång i veckan och hämtade till Äggcentralen i Visby.
Nog finns det många minnen från både glada och jobbiga år i en trivsam affär i hemsocknen Rone.
Skrivet 1999. Wera Johansson f.Larsson anställd i Autsarve Kooperativa affär från okt. 1939 till nyårsafton 1943.
___________________________________________
Minnen från kund i Koopen
De bilder som vi fått från Wera är före min tid som kund i Koopen. Då var det separat chark och manufakturavdelning. Eftersom jag var så himla liten så uppskattade jag hyllan utanför disken där jag kunde kliva upp och få se härligheterna bakom disken. Jag minns särskilt den stora kaffekvarnen där beställt kaffe maldes och att om man var snäll kunde få ett litet smakprov på leverpastejen i charken. När jag blivit lite äldre och hade egen liten peng så kunde man handla ettöres nallar för en hel krona till expediternas glädje.
Allan Pettersson Tomte/Stale 2021
