Denna sida är under konstruktion

Från Vippfyr till GPS

Denna webplats ingår i projektet Från vippfyr till GPS. Det är ett projekt som har haft som mål att beskriva och dokumentera den utveckling inom navigeringen till sjöss som skett för fiskare och annan sjöfart vid Rones kust på Gotland. I projektet har också ingått att renovera en del av de fasta sjömärkena. Projektet har finansierats av EU-medel genom Leader Gute och projektägare har varit Föreningen Fyrtillsyn Gotland. En stor del av arbetena med renoveringarna av sjömärkena har skett ideellt av föreningarna: Hus Hamnrätt, Ronehamns båtklubb och Föreningen Tomtbods fiskeläge.

I studien om Ronehamns fasta äldre sjömärken, som är en del av projektet, är syftet att beskriva deras funktion och utseende. Källor till information har hämtats i utgåvor av Svensk Lots, äldre sjökort och praktiska kontroller till sjöss. Detta arbete har gjorts av Leif Wigsten som tillsammans med Allan Pettersson gjort denna dokumentation.

Teckningarna är gjorda av Lisa Behrenfeldt, samtliga fotografier, där inget annat anges Allan Pettersson.

Se projektets hela dokumentation här: Från Vippfyr till GPS

För sjöfarare har det i alla tider varit viktigt att kunna navigera för att komma tryggt till hamnen. Innan moderna navigationshjälpmedel fanns var detta ett problem för både fiskare och handelssjöfart. De hjälpmedel man hade var kompass och klocka, men framför allt landmärken av olika slag. Förutom att använda naturliga landmärken, som kyrkor eller större träd, så uppfördes det många fyrar, fasta landmärken och mindre inseglingsfyrar. Dessa landmärkena har idag spelat ut sin praktiska betydelse, numera navigerar man med hjälp av radar och framför alt GPS.

Vid kusten utanför Rone finns 5 stycken stenkummel som byggdes på 1800-talet som navigeringshjälp.

 

Historik

För sjöfarare har det i alla tider varit viktigt att kunna navigera för att komma tryggt till hamnen. Innan moderna navigationshjälpmedel fanns var detta en utmaning för både fiskare och handelssjöfart. De hjälpmedel man hade var kompass och klocka, men framför allt landmärken av olika slag. Förutom att använda naturliga landmärken, som kyrkor eller större träd, så uppfördes det många fyrar och fasta landmärken. Landmärkena som gjordes var oftast stenkummel eller resta höga märkesstänger med olika utformning för att kunna skilja dem åt. Att bilda enslinjer (bild 1) var oftast kumlens funktion. En enslinje är en tänkt linje genom två punkter i naturen, det kan vara större hus, kyrkor, träd eller som här uppbyggda kummel. Enslinjer kan ange rätt kurs eller varna för t.ex. grund. Som navigeringshjälp i mörker så hade man ljuskällor av olika slag vid hamnarna. Det kunde vara vippfyrar med eldkorg som under senare delen av 1800-talet byttes ut mot fotogenlampor och på 1900-talet till elektriskt ljus. Dessa landmärken och inseglingsljus har idag spelat ut sin praktiska betydelse då man numera navigerar med hjälp av radar och framför allt GPS.

Fasta äldre sjömärken är oftast beskrivna med utseende och storlek, men sällan med dess funktion. Orsaken därtill kan man bara spekulera om. Det rådde lotstvång i alla svenska farvatten och det var då i lotsarnas intresse att kumlarna var på plats där dom stod. I alla utgåvor av Svensk Lots så beskrivs inseglingen till ankarplatserna mycket väl. I Ronehamn så finns det den norra farleden som leder in till yttre redden och den södra som leder in till Grötlingboholms ankarplats. På dessa platser gick lotsen ombord, alternativt även ute till sjöss, på den norra farleden ute vid Mellgrund och den södra ute vid Espebriten. I Ronehamn och dess farvatten har åtminstone sedan 1600-talet bedrivits sjöfart enligt tulljournaler, ifrån den danska tiden och den tidiga svenska tiden.

Den första sjökartan av Ronehamn (bild 2) ritades av Nils Strömcrona år 1732. På denna karta så finns pricken vid Vindens rev utsatt, position på denna är enligt kartan – Grötlingbo kyrka ens Pesarve grund, också pricken vid bankhålet är utsatt i position – Grötlingbo kyrka ens Sigdesholmens södra strand. Flera ensmärken finns markerade såsom Fide kyrka över stort träd på udden, detta är ett s.k. frimärke för Isgrund, inget syd-ost vart om denna linje, där finns grund. Även Rone kyrka över stångmärke som leder in till hamnen. Märkestänger som finns på kartan är på Grötlingboudd samt på Grötlingboholm.

Vippfyrarna

Kumlen och märkesstängerna användes mest av handelssjöfarten för navigering i dagsljus. Fisket på 1800-talet och i början av 1900-talet skedde mestadels nattetid på höst och vår och man var då beroende av något slag av ljus på land att navigera efter för att komma till hemmahamnen.

De första kända navigeringsljuskällorna här är vippfyrar med eldkorg. På en lantmäterikarta från 1823 (bild 3) så finns en antagen vippfyr inritad vid Tomtbods fiskeläge. Lantmätarnas kartor från skiftet 1874 (bild 4) visar också på en något slag av anordning på platsen och dessutom någon form av byggnad belägen mitt i nuvarande väg. Läget bekräftas av att marken på platsen är alldeles svart av kol. På höstsammanträdet 1874 (bild 5) vid Tomtbod beslöt man att ersätta vippfyrarna där med lysstänger som man hissade upp fotogenlampor i. I samband med detta så flyttades lystängerna in i fiskeläget eftersom brandrisken är mindre med fotogenlampor än med eldkorgar.

Protocoll hållet å ordinarie sammanträde vid Tomtebod fiskeläger den 24 okt 1874

  • Sedan bön var hållen Tillfrågades fiskrarna om ved skulle betingas eller Lampor borde anskaffas för nestkommande års lyse, och då detta togs i öfvervägande, så ansåg alla utan undantag att lampor borde åvögerbringas emedan fiskarne nestan förminskas för hvarje år och derför kostnaden för veden så stor och tilltager för hvardt år, så ansåg envar att detta borde inskaffas.

År 2019 uppfördes en rekonstruktion av en vippfyr (bild 6) vid Tomtbods fiskeläge eldkorgen är försedd med solcellsbelysning

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.

Stäng meny